Jag blev faktiskt ganska illa berörd av bemötandet redan vid incheckningen. Min son och hans kompis stod bara 2–3 meter bakom mig vid incheckningsdisken, trötta och sömndruckna efter en lång bilresa, medan jag checkade in. Då går en ur personalen fram till dem och frågar vad hon kan hjälpa dem med.
Det kanske låter som en oskyldig fråga när man återberättar den, men i situationen var känslan en helt annan. För mig framstod det tydligt som att de blev ifrågasatta och misstänkliggjorda bara för att de stod i lobbyn. De gjorde ingenting, störde ingen och befann sig dessutom alldeles intill mig medan jag stod och checkade in.
Jag har bott på väldigt många hotell och aldrig tidigare upplevt något liknande. Att två unga killar som lugnt väntar på en förälder ska behöva känna att de måste förklara varför de befinner sig i en hotellobby känns både onödigt och väldigt olustigt.
Det satte tyvärr tonen för vistelsen och lämnade en riktigt dålig eftersmak. Som gäst förväntar jag mig att både jag och mitt sällskap blir bemötta som just gäster – inte som personer som först behöver förklara varför de befinner sig där.